Gustav

Idag är jag varit sängliggande och klen i kroppen som en fisig sparris. Vit i ansiktet och illamående. Med en mage som gått inåt, knorrande och snurrande som en torktumlare. Då har jag inte kunnat pyssla om min lilla skatt. Han har suttit här på lekmattan och tittat på mig med sina hundögon.

Jag samlade kraft och gav lillprinsen kvällsmålet innan han skulle sova. Åh så mysigt det var att få hålla om honom! Tänk så mycket jag tycker om min älskade unge :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0