Idag är mitt humör något bättre, inte lika uppgiven och tillvaron känns lite ljusare. Jag försöker verkligen få amningen att funka för Gustavs skull och har nu köpt amningskupor till hjälp. Dom funkar bra, gör inte lika ont nu, mjölkstockningen har släppt och hade jag vetat det tidigare hade jag köpt dom för länge sen. Tycker det är konstigt att inte personalen på BB har tipsat om dessa, trots att vi pratat om att det krånglar för mig. Även fått nässpray som ska hjälpa mjölken att rinna till.

 

Amningen blev ett bekymmer redan på BB/ efter förlossningen för oss. Det hände så mycket då som jag inte har skrivit om som har gjort att vi fick en tuff start. Gustav var jätte trött när han kom ut via akut kejsarsnitt, personalen klippte av navelsträngen direkt och det tog ca. tre minuter innan dom fick fart på honom.

Genom att jag inte kunde amma direkt för låg på intensiven så fick Gustav mjölkersättning och sockerlösning av personalen på vårdavd. 45. Detta pga att han hade dåligt blodvärde, var blek i hyn och trött. Han hade blivit stressad i magen på slutet av värkarbetet, med det gjort slut på sin naturliga reserv och var i behov av mat direkt när han kom ut.

När jag sen började amma så hade Gustav större matbehov än vad jag kunde ge honom. Vi fick då ge ersättning och jag började pumpa ut mjölk för att såren skulle ha en chans att läka.

 

Nu äter han ca. 90ml var tredje timme dygnet runt, han gillar inte att jag ger honom bröstet, då det tar för lång tid och han måste kämpa för maten. Han har blivit bortskämd av flaskan och detta är ett bekymmer. Hur ska jag få min egen mjölk att öka i mängd om han inte är intresserad av att suga?

 

Sen fösta start har personalen tagit massor med prover på Gustav, dom har stuckit honom överallt! Minst fem stick i vardera hand, flera i fötterna och i huvudet. Han har dåligt blodvärde pga för tidig avnavling och troligtvis en blödning från moderkakan från när han låg i magen.

 

Tycker så synd om honom och igår var det dags igen. Då var vi upp till vårdavd. 45 för nya prover, då stack dom lilla plutten i huvudet.

Vi fick svaret på provet igår på eftermiddagen och värdet hade sjunkit ännu mer. Nu låg det på 108 och det är superlågt. Är orolig för vår lille kille och vill bara att han ska få bli kry igen. Det är därför jag vill kämpa på med amningen trots allt strul. Han behöver verkligen all näring och allt nyttigt som bröstmjölk innebär.

Imorgon ska vi prata med doktorn så får vi se vad som sker.