Inatt hade jag världens värsta mardröm, som förälder vill man ju självklart sitt barns bästa, så fy vad dåligt jag mådde när jag vaknade!

 

Drömde att vi skulle ta ett samlingsfoto, det var många okända med i drömmen, alla stod på stentrappen varav en människa höll i Gustav, plötsligt skulle barnet stå på bilden tyckte han. Så denne person ställde Gustav framför sina ben, han balanderade en stund sen föll han som en fura rätt fram ner i stenplattorna med huvudet före. Ljudet när pannan slog i fick mitt blod att frysa. Nu dog han tänkte jag och blev helt skräckslagen. Jag stod brevid i drömmen och ropade att någon skulle ringa en ambulans! Men ingen lyssna, alla vände sig bort och jag fick ringa själv, paniken var så verklig.

Jag slog numret flera gånger men det gick så sakta och alt blev bara fel i drömmen. Sen när jag väl kom fram så hade jag ingen röst! Än hur mycket jag tog i så kunde jag inte prata! Hur skulle jag kunna kalla på hjälp när jag inte hade någon röst? Fy jag mår dåligt av att bara tänka på detta.

 

Jag har inte drömt en mardröm sen jag var liten. Så skönt det vara att vakna upp och inse att allt bara var en dröm! Lyfte upp Gustav som log åt mig av lycka för att jag plockat upp honom ur spjälsängen. Sen ja lag honom i min säng så fick han äta välling medans jag låg brevid och höll honom i lillhanden. Skön känsla :)

 

Har du drömt något hemskt när du blivit förälder?