Idag var jag iväg på intervju och allt slutade i platt fall!

När jag kom hem efter intervjun och möttes av Andreas i dörren som frågade glatt hur de gått för mig så började jag gråta. Kände mig så himla överkörd och jag berättade för honom vad som hänt på intervjun.

Andreas blev så arg när han fick höra och han ville sätta dit dom. Han tyckte vi skulle ta kontakt med företaget, rekryterarna på bemanningsföretaget och ta upp detta.
Men allt kändes bara jobbigt, ord stod mot ord och namnet på personen som tog emot mig minns jag ej. Ville bara lägga händelsen bakom mig :/


INTERVJUN
Kallad till intervju för ett företag som ska nyöppna och behöver personal. Klev upp tidigt imorse och såg fram emot att få gå dit idag. Gjorde mig iordning, åt frukost och tog på mig fina kläder.
Väl ner på stan och ute i god tid för ett gott intryck. Mina tankar snurrade runt om hur jag skulle berätta över min mage och det skulle läggas fram. Detta gjorde mig nervös!
Magen putar ju ut och jag är i v.33 så det går ju inte att gå runt frågan.

Väl på plats!
Ute i god tid! Inne i lokalen sitter ca. 30 ungdomar och väntar på sin tur. Dom är "less" det ser jag på dom, snabbt förstår jag varför, lång väntan, 1h  och 40min. senare är det dags för min tur att gå in.

Intervju nr. 1
Intevjun är uppdelad på två rekryterare av ett bemanningsföretag. Första intervjun går toppenbra och killen fångar upp frågan om min graviditet mycket proffsigt. Känner mig väl bemött och att jag får samma chans att "slåss" om tjänsterna som alla andra.
Han säger även att min gravidivitet inte hör till intervjun utan vad som är relevat är när JAG som person kan börja min anställning om så skulle bli. Jag blir lättad och känner att han sköter det snyggt.

Dags för intervju nr. 2
Jag känner dirket i magen när jag hälsar på "rekryterare nr 2" att det inte skulle gå lika bra. Blir stressad och obekväm av blickarna han kastar på mig.
Han inleder med att ställa en kort fråga om vad jag gör i nuläget. Kunde knappt koncentrera mig, visste att snart går det åt skogen!

Känner på mig saker i förväg och dom stämmer ofta.
Han går över till att fråga vem jag är som person. Jag svarar med ett leende för att göra gott intryck. Berättar om mig och mitt. När jag kommer till att jag ska ha barn i sommar blev det tvär- STOPP! Det var som att släckte lyset eller att någon stänge dörren framför min näsa.
Han avbröt mig och sa något i stil med att vi kan avsluta här! Skulle jag ha barn så var jag inte aktuell och kunde ev. söka kontakt med företaget i fråga efter min mammaledighet! Jag förklarade att jag vill ju komma igång med jobb så fort jag kan.
Jag kan ju inte närvara menar han och kommer därför inte få en tjänst.

Om han nu tyckte att en tjänst inte var aktuellt, men extra jobb då eller reserver behöver dom väl? Nej en avbruten intervju, fick inte samma chans som andra och jag kände mig så överkörd.

Jag hade suttit där, väntat i väntrummet i 1h och 40min på min tur. Men fick inte ens avsluta, det var det som gjorde mig ledsen!

Med magen så tycker jag att dom borde förstå att det är nervöst för tjejen i fråga. Men när han fick syn på min mage så kändes det redan avgjort.
Kände mig så ledsen och arg på en och samma gång!

Med en mage i vädret så hade han inte ens lust att höra vad jag hade att säga. Jag frågade om han ville ha mina papper som jag gjort iordning.
- Varför då! sa han. Vill vi ha dom så kan vi skriva ut dom fick jag till svar!

Kände mig så orättvist behandlad och jag förstår verkligen alla tjejer som gruvar sig för att gå på intervju när dom är gravida.


Vi hör inte dit tydligen! Vad ska man göra då, sluta jobba bara för man vill skaffa familj??